Två år

Idag är det två år sedan vi tvingades ta farväl av vår älskade dotter. Mycket har hänt. Allting har stått stilla.

Tid fungerar inte som mätinstrument för sorg. Sorgen kan hålla sig i bakvattnet ett tag för att sedan en dag komma tillbaka med full kraft. Dagar det händer känns allting som igår. Hennes kropp mot min, andetagen, doften.

Dåtid. Första sorgeåret var det tyngsta. Alla helger, födelsedagar och speciella datum som man måste ta sig igenom. Semestrar som inte blir som det var tänkt. Att åka två men veta att man borde varit tre. Att se barn leka på stranden, skrika på restaurangen eller sova i sin mammas varma famn. Allting blev många gånger tyngre än jag trodde. Att leva i spåren av hur det borde vara. Att konstatera att vad jag än gör går det aldrig att ändra. Hon är borta för alltid.

Nutid. Andra året har varit lättare. Tunga dagar har jag varit mer beredd på, vet att de kommer och att de passerar. Det har blivit enklare att hantera sorgen på det sättet. Och jag har varit lite snällare mot mig själv. Försökt att inte ha för många saker inplanerade. Acceptera att jag inte orkar lika mycket som tidigare.

När sorgen inte är ständigt närvarande har jag förmått ta in omgivningen igen. Lyckats leva i nuet och inte enbart fastnat i det som var eller som borde varit. Fått tid att tänka på familjen och vänner. Alla de som brytt sig om oss när Olivia var sjuk. Som jag tidigare inte haft kraft att ge tillbaka till. Vi är så tacksamma för allt stöd och visad hänsyn vi fick och fortsätter att få. Och vi hoppas att ni som står oss nära nu känner att vi orkar ge lite tillbaka.

Framtid. Och så äntligen i augusti kom hon – älskade lillasyster – med framtiden. Kraften, lyckan, den omedelbara kärleken. Glädjen över att bli förälder igen. Att få vara en familj igen. Och samtidigt påminnelsen om dåtiden. Om Olivias födelse. Livets största lycka sida vid sida med livets största sorg. Alla känslor på en gång samlade i ett ögonblick. I en förlossningssal.

Olivia Blanche Ellénius – Du ger oss perspektiv och påminner oss om vad som är viktigt i livet. Vi älskar dig oändligt och för alltid.

Mamma, pappa och lillasyster

 

Annonser

3 reaktioner på ”Två år

  1. Stort GRATTIS till Olivias lillasyster! Jag tänker ofta på er och på den fotografering vi gjorde. Er kärlek till Olivia var (och givetvis är fortfarande) så stor och gick inte att ta miste på.
    Kram
    Gisela

    Gilla

  2. Hej!
    Tack för en trevlig blogg.

    Hur går det för er nu?
    Vi fick det tunga beskedet att vår dotter har Krabbes sjukdom häromdagen och vi är såklart helt förtvivlade.. 😦
    Fick ni träffa andra föräldrar med liknande situation?
    Hoppas ni har det bra!

    Gilla

    • Hej Jonas,
      Jag läste inte detta meddelande förrän idag vilket jag är väldigt ledsen för nu när jag ser hur längesedan det var du skrev. Hur mår er dotter idag? Finns hon kvar hos er än? Hur mår ni? Vill ni prata alternativt smsa – hör gärna av er till mig på 0725-474682.
      Det finns även en Facebooksida där många av oss som haft/har Krabbesbarn är med – Svenska Krabbesfamiljer. Försökte se om ni är med där men hittade er inte. Gå gärna med där!
      Vill ni hellre maila mig kan ni maila alexandra.ellenius@gmail.com. Har bytt mailadress efter att jag och Olivias pappa Tobias gifte oss 2015, men denna blogg skickar fortfarande mail till den gamla adressen, därav att jag inte sett det förrän idag.

      Varma hälsningar
      Alexandra

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s