Det onämnbara

Ett steg närmare.

Mot det okända.

Som mamma kan jag knappt nämna orden. Men jag lever med vetskapen och tyngden av dess närhet dygnet runt. Vakar över mitt barn.

Min hjärna registrerar all aktivitet kring henne. Tider hon fått mat och hur lång tid vi matade henne på. När hon fått medicin, när hon kissade sist, när hon fick lavemang sist, när hon fick andningsgymnastik sist, när hon vändes, när hon hostade, när hon inhalerades, när hon var utomhus, när hon duschades sist. När hon tittade sist. Allt registrerar jag för att kunna repetera till hennes läkare. Och för mig själv.

Vi har varit inne och vänt på Lilla E. Åkte in förra torsdagen. Nätterna med oro och lite sömn blev för mycket och vi behövde hjälp med avlastning. Väl där höjde vi även vissa nervstillande mediciner för hon blev mer spänd och hade ont. Åkte hem igen i tisdags.

Sedan vi kom hem andas hon sämre. Tyngre. Och i natt fick hon feber.

Vi vet ännu inte vad det betyder. Men det känns som att vi är ett steg närmare det onämnbara.

Annonser

8 reaktioner på ”Det onämnbara

  1. Tänker på er hel tiden. ❤️💕 önskar det fanns något jag kunde göra!
    Du är fantastisk som orkar dela med dig av er kamp.
    Många kramar till er alla tre💕
    Madeleine

    Gilla

  2. Mina tankar är hos er flera gånger varje dag. Så ofattbart och svårt att ta in. Olivia är så fin och ni är så starka. All kärlek till er 💛

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s