Permission

Efter tre veckor på Lilla E packade vi i fredags väskan för att sova vår första natt hemma. Vi har tidigare varit på dagpermissioner, vilka har gått både bra och lite sämre. Främst är det bilresan som har ställt till det. Olivia trivs inte i bilbarnstolen längre. Men vi har numera ett intyg från läkare om att hon är allvarligt sjuk och därför inte kan sitta i bilbarnstol. Så vi tar liggdelen från vagnen i baksätet.

Sparven var på bra humör under förmiddagen när vi åkte hem. Hon sov hela resan. Hann till och med förbi apoteket för att hämta ut alla mediciner.

Väl hemma började vi anpassningen till vår nya vardag. Placerade Olivias nya stol på köksbordet. Bäddade med ny avlastningsmadrass i hennes säng. En madrass som vi omtänksamt nog fått av Hugos föräldrar. Lille Hugo som också hade Krabbes sjukdom och gick bort den 27 juni, 20 månader gammal.

Tömde en stor kökslåda och gjorde om till medicinlåda. Olivia tar nu totalt 7 st olika mediciner. Vi ger dem vid 7 olika tillfällen per dygn. All medicin ges i sonden alternativt med inhalator och behöver doseras upp i sprutor. Packade ihop espressomaskinen och ställde upp på vinden för att ge fri plats på köksbänken åt doseringsproceduren.

På vinden hamnade även saker som Olivia aldrig kommer kunna använda. Barnstol, bilbarnstolens underrede, leksaker vi ärvt och fått i present som hon aldrig kommer kunna leka med. Vi försöker packa undan lite i taget, så det inte blir övermäktigt. Men det går inte att ta bort en sak utan att sörja att hon aldrig kommer använda den.

Under eftermiddagen och kvällen blev hon mer och mer orolig, mer ryckig och känslig. Försökte lugna med Babblarna, olika favoritsånger framförda av mamma eller pappa, guppa på pilatesboll.

Ingenting lugnade längre än ett par minuter.

Testade sen att duscha och då satte kramper igång. Sparvens kropp spände sig som en stel banan i några sekunder och slappnade sedan av. Spände och slappnade av. Gick ur och försökte lugna henne men hon skrek och skrek.

Ringde Lilla E som sa att vi kunde ge mer smärtstillande och en kramphämmande medicin.

Olivia somnade till slut.

Vaknade morgonen efter och var ledsen igen. Vi åkte tillbaka till Lilla E och har varit här sedan dess.

 

Annonser

8 reaktioner på ”Permission

  1. Det finns så mycket jag vill säga som jag inte finner ord för. Men ni finns i mina tankar! Stor kram ❤️❤️❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s